Skolväggarnas berättelse

Väggarna talar säger vi ibland. Vi säger också att det sitter i väggarna. Och så låter vi stumma väggar tala. Vi kan leva där väggarna är så att väggarna får nya berättelser att berätta. Vi kan göra väggarna till ytor för det nya som sker innanför dem. Ofta talar väggar ett ganska oöversatt språk. Och jag har sökt hitta det där det sitter. Om det sitter i väggarna borde det synas. Det gör det inte.

Jag tänker att man kan möta väggar som säger något annat. Som anammar det som är i färd med att ändras. Sådana väggar är liksom mer nyfikna och samspelande. Det hänger på att de som är runt väggarna berättar något nytt och verkar för något annat.

Det är ganska enkelt att förringa möjligheten av förändring genom att ge väggarna ansvaret för den berättelse som man påverkas av. Jag tänker att vi kanske kan påverka väggarna1

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

2 svar på Skolväggarnas berättelse

  1. Malin P skriver:

    Hej Anne-Marie!
    En intressant avhandling som sätter ljus på just detta med ”det sitter i väggarna”.
    Vi kan påverka med våra berättelser. Vad vi säger, hur vi säger det och varför… Vi skapar tillsammans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.