Vi talar om lusten att lära. Lust? Jag brukar tänka grad av angelägenhet. Hur viktigt är detta för eleverna? Hur nära deras egna verkligheter håller sig min undervisning? Kan de omsätta det lärande vi är i färd med till något utanför skolan? Gör det vi håller på med något med själva meningen med att vara människa?
Jag kan inte begära av eleverna att skapa lust till det vi håller på med. Det är inte så jag ser på det jag undervisar om. Jag tänker att jag visar lust, nyfikenhet och glädje inför att undervisa om det jag undervisar om. Och jag välkomnar gensvar, åsikter och reflektioner om det vi håller på med. Jag tror på undervisningens innehåll och mitt förhållningssätt till den. Jag tror på det jag gör. Sådan är min lust.
Jag tänker kring något Helena von Schantz skrev, men inte i detta blogginlägg, utan på en annan plats i de sociala medierna – och som jag själv skrivit om i min bok Nu Ler Vygotskij – om mindre fostran och mer av meningsfullt innehåll. Hej skolHOPP!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
