Kammare

Kammare är ett litet ord för ett slags krypin. Ett krypin är en plats för den ensamma. Att sitta på sin kammare syns mig avskilt. Kanske blir man satt i en kammare, kanske sätter man sig själv där. En del författare sitter på sin kammare och skriver. Jag sitter på min kammare. Ser ut över tillvaron. Som en snigel sin värld. Min kammare är min snäcka. Jag drar mig undan för att så mycket syns mig svårt därutanför. När jag väl skriver är det för att skriva ut mig själv ur min kammare.

Det här inlägget postades i Ordförrådet, Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.