Låt oss bli tråkiga, långsamma, ensamma, koncentrerade … och en bildpromenad

Inutitexten Per Nilsson Ett annat sätt att vara ung, 2000

För att läsa en bok krävs det koncentration. För att läsa en bok krävs det ensamhet. Alltså den fysiska ensamheten. För att läsa en bok måste vi våga vara tråkiga.

Jag läser DN Debatt 30 mars 2013 där Victor Malm svarar Lyra Ekström Lindbäck. Jag läser om deras tankar och tvingas fundera. Om boken, om läsningen, om innehållet i boken, om varför bok överhuvudtaget?

Idag är vi sociala, hela tiden. Vi är supersociala. Hela tiden. Jag också. Jag twittrar, skriver uppdateringar på facebook och jag bloggar. Jag läser andras blogginlägg, jag skriver ett svar till någon som frågar och jag funderar över vad jag ska skriva på min blogg. Jag är i ständig kommunikation. Jag är social. Sociala medier är min skrivplats och min läsplats.

Boken då? Mitt hem är fullt av böcker. Mitt huvud fullt av liknelser jag fått av författare. Mitt läsande har inneburit en fysisk ting, en bok, och så min plats att läsa. Inledningsvis har boken fått göra stort arbete, locka mig till sig, jag besöker bokhandlare för att bli nyfiken, göras nyfiken och se utbud. Därför är bokhandeln så viktig för mig. Jag läser sällan recensioner, jag läser hellre om författare än om en enskild bok. När jag bundits samman med boken, av skäl okända för mig, börjar jag läsa.

Mitt läsande? Mitt läsande har förändrats. De där timmarna jag kunde läsa utan avbrott är naggade i kanten. Jag är medveten om det. Det mumlas ständigt runt mig. Ett pling i min mobil annonserar att en kommunikation är möjlig. Det slår mig dock att den kommunikationen jag har med textens innehåll och med författaren är stor. Det är en relation vi etablerat. Eller snarare: en relation som är under vardande. Jag läser. Texten kryper sig närmare och som en kärlekshistoria har jag slutligen bara ögonen för det som händer. Jag är bunden. Trollbunden.

Inbunden? En läsare som läser självständigt är en tråkmåns. Inget socialt kring den egna läsningen. Boken kräver en annan slags koncentration. Den frånvända. Den bortkopplade. Den koncentrerade. En gång i tiden var en ung människas läsande ett hot för föräldrarna. Den djupa koncentrationen en avnavling. En värld som bara var läsaren öppen för läsaren men dold för den som inte läste. Åh, denna hemliga värld. Åh, denna magiska värld. Åh, denna värld där jag som läsare kunde välja att tänka ihop med författaren, vidga mina inre kreativa förråd, öppna världar som rent fysiskt inte fanns för mig att beträda. Åh, min läsning! Åh! Min relation.

Relation? Läsningen kan förstås som en relation. En slags social relation med en text, en författare och med sig själv. Men inte öppen för alla. Utan innesluten i en slags frånvändhet och ensamhet från andra. En läsare stör man inte. En människa i sociala medier ska bli störd, genast påverkad, genast aktiv.

Och likafullt, en koncentrerad, ensam, tråkig läsare blir språkrik, kreativ, medkännande och kan berätta historier eller vidga problem genom att hämta näring från litteraturen för att belysa med ord vad som inte går att beskriva själv. Med ett rikt ordförråd kan en läsare utmanas av 140 tecken i Twitter. Som en egen genre.

Nåväl, jag funderar över boken, över min läsning, över texterna jag läser, idag i DN. Jag tittar på illustrationen, gör en bildpromenad:

EN BILDPROMENAD

Jag börjar med det faktiska, det vill säga, vad jag ser och det jag ser sätter jag ord på. Det gör jag för att skapa ordförråd. Allt ska ske muntligt.

Det andra jag gör är att tänka och föreställa mig saker och ting. De får jag också sätta ord på. Allt ska vara i rummet. Finns inget rätt eller fel.

Jag ser:

  • jag ser boktravar
  • jag ser en röd bok
  • jag ser en kvinna
  • jag ser glasögon
  • jag ser en randig tröja
  • jag ser uppkavlade byxor
  • jag ser lila byxor
  • jag ser en fåtölj
  • jag ser en kudde
  • jag ser högar av böcker
  • jag ser ögonbryn
  • jag ser armar som håller om en bok
  • jag ser en hand som håller fast en röd bok
  • jag ser en trasmatta
  • jag ser fransar på mattan
  • jag ser ränder på mattan
  • jag ser brunt hår
  • jag ser brunt krulligt hår
  • jag ser …

Vad tänker jag:

  • Jag tänker att kvinnan i stolen är rädd
  • Jag tänker att kvinnan bär glasögon
  • Jag tänker att kvinnan är ensam och att någon kommer som ska ta den röda boken
  • jag tänker att kvinnan har något tråkigt över sig och böckerna ska visa det tråkiga
  • jag tänker att blicken är ängslig och hon vill inte läsa
  • jag tänker att boken är röd och att det säkert är något politiskt
  • jag tänker att man inte kan läsa en bok man måste/kan/får läsa hur många som helst
  • jag tänker att illustrationen inte har så mycket med textens innehåll att göra
  • jag tror kvinnan är rädd för att vara tråkig därför stänger hon boken och ser sig oroligt omkring
  • jag undrar varför boktravar alltid ser så dammiga och gråa ut?
  • jag tänker …

Frågor jag vill ställa:

  • Illustratörens tankar om böcker skulle jag vilja veta något om?
  • Unga människors koncentration skulle jag vilja undersöka och fråga om?
Det här inlägget postades i Boken i undervisningen, Litteratur och läsning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.