… sträckläser …

Det är boken som inte låter sig stängas. Jag läser den på bussen, på tåget, på hållplatsen och jag tycker att jag fått en alldeles ny relation. Jag sträckläser. Kaffet kallnar. Jag räknar sidor till den sista sidan. För att jag vill veta att jag inte ska skiljas från boken riktigt än.

Det här inlägget postades i Boken i undervisningen, Litteratur och läsning. Bokmärk permalänken.