Ekonomin, den egna, är ett stort område för utbildning. Om att ta lån, ha räntor, förstå räntornas upp och nedgång, lära sig om sitt ekonomiska cv, det som skrivs om oss trots att vi inte vet, de där mikrolånen vi tar då vi får betala nästa månad, och man förleds i kassorna att ta lån trots att man hellre betalar kontakt eller genast. Som om allt gick att låna, som om pengarna kan sparas eller spenderas på något annat, och räkningarna som kommer har andra summor och sakerna vi betalar för blir dyrare och dyrare och vi hinner tröttna på det vi köpt innan det är fullt ut betalt.
Och att ekonomi är ett ämne ingen av oss vill tala om. Hur vi handskas med pengar inte heller. Vi borde utbilda barn och unga i ekonomi. Bygga läroplan kring ämnet. Tala mer om det.
Håller med, men hur ska vi utbilda? I den (självklara?) ränteekonomins alla kringelkrokar, eller ska vi berätta att det finns alternativ? Ska vi hålla oss till affärsbanker och banker med folkrörelserötter som klämmer ören ur småsparare medan de delar ut rekordvinster till aktieägarna? Eller skulle vi våga låtsas om att det finns kooperativa spar- och låneinrättningar som är rättvisa och där ingen blir förmögen med hjälp av andras betalade räntor?