Det finns en film som cirkulerar i sociala medier. En liten flicka står uppställd bland andra flickor. De ska steppa. Flickorna har fina kläder och de uppträder inför publik. Barnen är små. Men en liten flicka gör inte det som förväntas av henne. Hon dansar på sitt sätt och lever sig in i sången, musiken och dansen. Det är underbart att se henne. Anledningen att vi ser henne är för att hon sticker ut, gör annorlunda, ser ut att vara mer glad än upptagen av att vara precis som de andra.
Kommentarerna kring filmen om den lilla flickan är positiva:
”Åh vilken liten unge. Så underbart att se.”
De här barnen finns i våra klassrum. Då ser vi inte på dem på samma sätt. Då ser vi ofta något som stör då det avviker, ett sätt man inte gör på. Någon vi måste säga till. Någon som vi sedan säger inte riktigt passar in. Frågan är om vi kan låta barnet vara men anpassa undervisningen så att barnet får lära sig? 
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
