Det svåraste för mig som lärare är att utmana eleverna att lära om –
att det inte är den som räknat fortast som är bäst i matematik. Det är inte att ha gjort klart som anger att man kan och vet. Det är att veta vad man gör som är det absolut viktigaste då man undersöker sin förmåga att tänka, räkna och lösa problem. I övrigt tror jag mest på det lärande som omsluter problemen, gemensamtänket och diskussionen.
Men eleverna brukar misströsta och bli ledsna. De vill räkna i boken. Åtminstone till en början. Jag vill också undersöka det spännande området mellan det som är rätt och det som är fel.
Inlägget är från 2007
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
