Barnet är inte! Barnet blir. I de vuxnas föreställningar håller vi barnet fast. Vi kidnappar det genom att säga att barnet är si eller så. Då vi säger så om barnet har vi gjort barnet till ett objekt. Som objekt riskerar vi att skriva ut oss själva ur relation och påverkan och medverkan. Att säga att något är betyder distans.
En lärare som kommer i kontakt med barn måste känna sin påverkan. Att påverka betyder att bjuda in i lärande. Sen är det en pedagogisk sak att fundera över den mångfald av olika sätt att lära och klura ut hur att vara en lärare som både kan undervisa en hel grupp och undervisa utifrån olika behov och lärstilar. En elev är inte. En elev lär sig och kan utvecklas under vår undervisning.
Jag tänker att vi alltid kan förnya vår syn på barnet genom att våga se något annat än de etiketter som så lätt hamnar på barn och som ska förklara dem. Låt oss hellre förklara vår undervising och vår förmåga att inkludera elevers lärande utifrån att vi lär på olika sätt och är olika.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
