”Han försökte samla sina tankar och hade nästan lyckats. Då hörde han ett pip utanför och Stina stack upp näsan över fönsterblecket.
– Skriver du sagor, sa hon. Skriv en åt mej då!
– Jag skriver inte sagor, röt Melker så att Malin hoppade till, fastän hon var halvvägs mot handelsboden.
Stina hoppade inte till. Hon bara blinkade lite. Visst hörde hon att farbror Melker inte lät riktigt glad, men det var nog för att han inte kunde några sagor, stackarn!
– Jag kan berätta en för dej, sa hon tröstande, så kan du skriva den.
– Malin, skrek Melker, Malin, kom och hjälp!
Stina tittade intresserat på hans skrivmaskin.
– Det är väl svårt att skriva böcker? Särskilt pärmarna, va? Skriver Malin dom?”
Ur ”Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, 1964, 2011
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
