En droppe lycka i en kaffekopp

Det är  lördag. Det är lööööööööööööööööördag, vill jag sjunga. Jag är glad. Och det tänker jag vara hela dagen. Så många avskavda dagar har jag nött bort med trist innehåll. Väntansdagar och tystnadsdagar. Det är inte tillåtet att begränsa sina känslor för sig själv. Det är inte tillåtet av någon annan att skapa ramar för en annan människa.

Jag tittar ned i mitt svarta kaffe – jag blir lycklig bara av att veta att jag har en kopp (som jag fått av några som vet), jag har kaffe att brygga (jag har KAFFE att brygga), jag har taket som skyddar mig mot allt det som kan falla ned från ovan (men vad gör några droppar regn, eller det tunga snöfallet), jag har golv som bär mina fötters spring och min kropps tyngd. Jag har mina rum som jag fyller med det jag önskar fylla dem med. Jag har min dörr och min absoluta gräns. Här är jag! HÄR ÄR JAG! Och jag kvittrar lyckligt. TACKSAM!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 svar på En droppe lycka i en kaffekopp

  1. IT-mamman skriver:

    Och idag är det söndag! En alldeles speciell dag! Kram!

  2. IT-mamman skriver:

    Nej, idag är det ju lördag! Helt sant! Jag klev in en dag tidigare i söndagen. Imorgon får du en kram. Hoppsan!

  3. Anne-Marie skriver:

    Hi hi – tack. Det är imorgon. Då är det födelsedag. Jag önskar mig musiklänkar! Det är så enkelt och så roligt. Kram du bästa! Anne-Marie

  4. thord wiman skriver:

    Hejsan!
    SÅ GOTT att läsa ord av tacksamhet som är ett sympatiskt (som leendet smittar det…) drag (kanske kan det också rädda mänskligheten…) och en levande utmaning för det materiellt tillgodosedda, överflödat välnärda och rika väst men också litet bortskämda väst …

    På andra håll på jorden där marginalerna är knappa och ingenting inte ens brödet eller det livgivande vattnet är självklart har ändå tacksamhetens innebörd och innersta kärna en hedersplats i människornas liv och sinnen. Jag undrar över detta kanske inte dilemma men definitivt paradox.

    Förnöjsamhet (inte som i självgod…) som vardaglig livshållning ”To be satisfied”. Finns knappast vackrare, viktigare, mognare ord för en människa som ett litet mantra eller daglig mental matsked.
    Jag färdas gärna mot enkelhet, mot förnöjsamhet, ödmjukhet och anspråkslöshet.
    Att leva ordet Tacksamhet. Denna nåd.

  5. Anne-Marie skriver:

    Tycker om att läsa dina ord Thord, Anne-Marie

  6. Lyckokompaniet skriver:

    Du beskriver tacksamhet så bra!

    Vi på Lyckokompaniet kör igång en Lyckovecka på vår blogg i morgon ifall du vill hänga med.

    Ha det så bra

    Mvh
    Linda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.