Att läsa betyder för mig att känna mig levande. Obemärkt lär jag om andra människors öden, om det levande livet, de inre funderingarna, tankarna och känslorna. Den förhöjda livskänslan handlar inte om att boken gör mig lycklig, inte heller att jag känner mig särskild. Läsandet handlar mer om att göra mig levande. Jag känner, tänker och jag krockar med föreställningar, retar hjärnan och får något nytt att tänka på. Den bok jag läser nu får mig att själv vilja skriva, det jag läser om gör mig aktiv, jag vill prata och berätta, förklara och resonera. Inte visste jag att bokens innehåll skulle ge mig den lusten. Innehåll som förankrar mig vid mig själv och gör mina egna steg till nya: Så kan man tänka. Så kan man göra. Så behöver man inte göra. Så ska man inte göra mot någon endaste människa. Också språket kan göra mig nyfiken. Ordval och meningsuppbyggnad. Ett litet ord är en brunn för andra ord.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
