Skolan är en arbetsplats. Det betyder att det också är en viktig plats för oss som arbetar där. När det kommer till frågor rörande ordning och reda tycks frågan vara sådan att det är några som bryr sig om ordningen och några som inte bryr sig om den. Som om det vore sant.
En lärare har, låt oss säga, sju lektioner om dagen. De flesta lärare trivs i klassrummen och tillsammans med sina elever. Undersökningar visar också att elever trivs i skolan. Det kan vara betydelsefullt att fundera över vad som menas med denna trivsel. När det kommer till ordning och reda är det ju en förutsättning för trivseln. Det betyder att de flesta vill ha den. Men vad som menas med ordning och reda diskuteras sällan. Eller den där inre rösten som lärare kan bära på och som gnager i läraren att ordningen inte är som den ska vara.
Jag har deltagit som elev i så många lektioner och under så många år och har funnit att om det lilla minsta går fel, dvs, eleverna är inte genast tysta eller förstår relativt snabbt upplever läraren en stress. Denna stress ligger kvar hos läraren under hela lektionen och präglar lärarens upplevelse av lektionen;
– Den var stökig. Det blev inte som jag tänkt mig. Ja, dom här eleverna …
Men i själva verket, jag tar nämligen tid på alla moment, så kan det röra sig om tre, fyra minuter som läraren upplever sig ha tappat klassen, fått problem med uppkopplingen till nätet eller måste reda i en konflikt från rasten och det här stör läraren under en längre tid än den faktiska. Det gör läraren blind för den ordning som faktiskt också finns där. Hur eleverna i olika takt tar sig an arbetet och hur läraren väldigt snart ser vilka som behöver extra stöd i just detta moment och så är läraren där och man hör småpratet som skapar fokus och koncentration för både elev och lärare. Men läraren ser inte detta utan ser de elever läraren inte är hos. Det gäller för mig att visa läraren hur läraren uppfattar elevernas behov och hur läraren snabbt är där och visar och förklarar. Man borde därför fråga läraren om hur läraren gör när exempelvis störningar i nätuppkopplingen skapar problem för läraren eller hur läraren så snabbt fick eleverna att samla sig trots det som hänt under rasten.
Då jag handleder lärare kommer vi ofta in på det som upplevs som ett misslyckande. Läraren tror att det är det vi ska prata om. För det är ordningen och redan som det pratas om överallt. Läraren tror sig behöva poängtera just den bristande ordningen. Men jag är ”elev” på många av lärarens lektioner och vet att lektionerna utvecklas, läraren likaså och med innehåll och lärartrygghet upplever eleverna också att lektionen är bra.
Det finns så många andra frågor vi kunde ställa:
- Vilka nya ord upptäckte vi under den här lektionen?
- Vad fick oss intresserade eller hur kan man bli intresserad av … ?
- På vilket sätt skulle vi kunna angripa detta problem på flera sätt … ?
Då är vårt fokus orienterat mot de kunskaper och de vägar till kunskaperna som skolans har som främsta uppgift. Vi ser engagemanget då eleverna pratar och resonerar om det vi ger dem att lära av. Det kan i första anblick se lite rörigt ut men det är den rörelse som kunskapen kräver.
Jag är innerligt trött på frågan om ordning och reda. Men det betyder inte att jag inte vill ha ordning och reda på mina lektioner. Tvärtom. Jag, som varende kollega jag känner, vill ha den. Och jag skulle nog säga att de också har den ordning de trivs med.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
