– Lärare kan vem som helst vara, sa någon i min absoluta närhet. Det var en slags tilltryckning jag lärt mig att möta. Under många år har läraryrket fått lära sig att inte vara så betydelsefull, så viktig. Det är så många som kan vara lärare. Min bror vikarierade för mig under några dagar. Han är inte lärare men väl så rolig och underhållande. Han fick klassen med sig. Eleverna var så förtjusta att de önskade att jag var sjuk en längre tid. Det fanns inget ont i deras önskan, men de ville behålla min bror. Min bror var också glad. Den första dagen gick som på räls. Ingen baggis alls. Så kom andra dagen. Den gick också bra men hade lite mer att önska. Tredje dagen ringde min bror och undrade när jag skulle komma tillbaka. Eleverna frågade också. Jag var tillbaka efter fyra dagar och fortsatte det jag påbörjat.
– Det är ju jättesvårt, sa min bror till mig. Jag menar, det är svårt att vara lärare. Det fungerar några dagar om man inte kan men sen så.
Det en lärare kan är att hålla en klass, skapa ett innehåll och omsätta det så att elever får tillgång till ämnet, till språket och till gemenskapen till varandra. Det handlar om att veta vad här och nu innebär för det kommande. Det handlar om att hålla kontakt med varje elev. Se till lärandet. Utveckla undervisningen. Det handlar om relationer och om ämnen. Det handlar om kunskaper och om de vägar för att nå dem. Det handlar om godmorgon och hej då. Att se morgondagen i eleverna och undervisningen likaså.
Undervisningen talas det mindre om. Den är svårare att beskriva och förklara för den som inte är lärare. Undervisningen är det som lärare behöver få tid till, inte några få minuter utan rikligt med tid. Undervisningen kräver lärarens förarbete, genomförande och efterarbete. Undervisningen kan inte vem som helst ge. Underhållning för några dagar är inte undervisning trots att den också ger eleverna ett innehåll och lust att delta och lära.
Jag funderar mycket över undervisningen som resurs, källa och lärande gemenskap. Det är genom den som läraren blir till. Lärarens är kompetent men får inte utrymme att befästa den, utveckla den eller för den del också fundera över den för att utveckla lärarens roll och betydelse för elevernas lärande. Om vi kunde frigöra lärarens kompetens, inte belägga den med krav på förändring och äventyrliga förväntningar, skulle det gynna skolan och eleverna. Du som inte är lärare; påstå inte, recensera inte.
Fråga nyfiket.
HEJ HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
