Undervisningen är möjlig att förändra – inte den som är i den

– Undervisningen. Den kan vi ändra, påverka, förändra, sa jag.

Genom att vi fokuserar på undervisningen som objekt kan lärare och elever agera subjekt. Det betyder att gemensam belysning kan vara vad undervisningen ska ge och hur undervisningen kan utformas. Att lägga fokus på vem eleven är och vad eleven måste göra för att vara elev är ett fokus som tar energi och på olika sätt påverkar lärarens känslor och kräver att eleven på anpassar sig. Risken blir att det som krävs av eleven ur elevens perspektiv inte är möjlig i undervisningen. Om vi säger att eleven ska ta för sig mer i klassrummet måste vi också först titta på hur klassrummet och undervisningen ger möjlighet att ta för sig i samma rum. Undervisningen kan också befria eleven från den där självmedvetenheten om att det handlar om vem eleven är som lär sig och de diskussioner som vi lärare kan föra om den där eleven. Att fundera över vilka strategier vi lärare har då vi undervisar är mer intressant än att se hur vi kan få eleverna att ändra sig. När vi har fokus på vem eleven är sätter vi oss i en maktposition där eleven i sin tur känner sig kränkt, ledsen och i bästa fall möter oss med trots.

Undervisningen är ett befriande fokus som gör att vi ser tillsammans på det lärande vi ska utforska i klassrummet. Att läraren håller sig varmt saklig till eleverna där tolerans präglar mötet med elevens tankar och åsikter och där bedömningarna inte är summativa utan formativa och där påverkan sker i det yttre och i det gemensamma. Många gånger tänker jag att det som sägs om elever är något vi aldrig själv skulle vilja höra någon säga om oss. Vi vill bli respekterade som den vi är och vi vill bli sedda som den som försöker och vill delta.