Jesper Juul – Nu ska vi äta – och ordet SAMFOSTRAN!

Det som intresserar mig med Jesper Juuls förhållningssätt till barnet är att det spelar inte så stor roll vilken ingång vi antar – det ÄR förhållningssättet till barnet, dess intentioner och inte minst, hur jag vill ha det runt mig själv som genomsyrar allt Jesper Juul skrivit.

Då jag läser ”Nu ska vi äta” är det matens ingång vi följer. Jesper Juul vänder på perspektivet och – tja – pannkakan den flyger i luften och landar på andra sidan. Jag ser pedagogik och mänskliga du-och-jag samspel. Oavsett om jag är förälder, lärare, människa… och detta i min närhet och i mitt förhållningssätt till det barn jag har intill mig.

Den vuxne som bestämmer över barnets hunger, barnets matlust, barnets tallrik gör det i bästa välmening, men det handlar i sin yttersta form av makt, förringande och en slags överhet. Många måltider är inte trevliga för ett barn, inte fyllda med det samspel som kan råda kring mat. Ibland tänker jag att om jag var vuxen och fick så många åthutande, dolda krav och uppmaningar som betyder ett ilsket tittande på, en värdering om hur maten ätes, hur jag sitter och om jag är duktig nog att äta upp – så skulle jag nog inte längre äta med den person som utsatte mig för detta.

Uppfostran i alla sammanhang uttrycker Jesper Juul på detta kloka vis:

Uppfostran skapar maktkamp, eftersom ingen vill bli betraktad som inkompetent och behandlas på ett mästrande sätt. Samfostran främjar självkänsla, självförtroende och samarbetsförmåga och bygger på likvärdighet.

Jag återkommer med fler tankar kring det Jesper Juul skrivit. Läser den som den pedagog jag är. Läser den som den medätande måltidsdeltagare jag är. Barn ska naturligtvis äta sig mätta på samma sätt som jag har rätt att göra det. Det ska vara trevligt och en fin stund med de närmaste.

Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter, Pedagogik, Värdegrunden, Verkligheten and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Jesper Juul – Nu ska vi äta – och ordet SAMFOSTRAN!

  1. Anna James says:

    Tack för ett bra inlägg om mat.Jag har råkat ut för ”potatispolisen” på min skola.Man gråter när man hör hur de tänker kring vad och hur man ska äta.Jag ska kopiera av ditt inlägg och se om vi på nästa möte på min arbetsplats kan prata förhållningssätt mot elever och varandra som vuxna. Gillar din blogg du lär mig så mycket och jag får så många nya tankar.
    Anna

  2. Christer Holger says:

    Ja, jag håller med om Juul. Ibland tar jag upp en bok av honom och läser några sidor, och så är det som att man får en liten välbehövlig dos av hans förhållningssätt som ligger där och lurar i varje kapitel, på varje sida. Hoppas det är bra i Sydafrika!

  3. Pingback: Att tvingas äta « Sökarens skoltankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.