Fiffiga barn lär sig av vuxna

Det som är speciellt med barn är att de är så följsamma. De gör allt för att förstå hur vuxna tänker. Därför är det ganska så fiffigt att tala om saker och ting med barn. Med respekt för att de inte förstår saker och ting som vi vuxna förstår saker och ting. Det kan också vara klokt att tänka att de har något att tillföra diskussionen. Men att de måste förstå att jag är en vuxen och jag har min gräns. Om jag visar var min gräns går så kan barnet också lära sig om sin gräns. Då händer det viktiga – att den som är vuxen måste ta hänsyn till att barn också har gränser. Det är däremot mycket, mycket svårt att respektera.

Det kan också vara ansvarsfullt att känna till att man som vuxen har ett så mycket längre perspektiv på saker och ting, en större karta som man ritar upp konsekvenser och handlanden på, och att man också har så mycket större erfarenheter av en del saker och att barn saknar detta. Det betyder inte att man som vuxen har all rätt att göra våld mot barn, slå dem, avkräva dem lydnad utan bättre är att vi samspelar med dem och samtalar kring saker och ting. En annan sak som är nog så viktig – ett barn lär sig av det vi gör och härmar oss i nästan allt. Så fiffiga är barn.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

5 svar på Fiffiga barn lär sig av vuxna

  1. sspirit skriver:

    ”…är det viktigt att både barn och vuxna kan sätta gränser för sig själva, medan det att sätta gränser för andra först och främst är det maktmedel.”

    Detta säger den gode Jesper Juul om ”att sätta gränser”. Och och detta läser jag mellan dina rader.

  2. Anne-Marie skriver:

    Hej – jag hoppas jag är rätt förstådd. Jag är helt emot exkludering. Men om jag är jag så är jag också en gräns. Det har barn rätt att möta och därmed också bygga upp ett självständigt eget jag. Utan en annan människa är det svårt. A-M

  3. sspirit skriver:

    Det är precis det jag har förstått både av dig och av Jesper Juul.

    Den gamla eviga ”sätta gränser för barnen” byggs ofta på att vuxnas gränser körs över barnens gränser – det är ett maktanfall.

    Gränserna är väl behövliga. Men det är skillnad om bara ta över någon annans gränser och visa vad mina gränser går, se vad dina gränser går och mötas vid de gränserna eller förhandla ett nytt avtal.

  4. Anne-Marie skriver:

    Så bra. Jag vill verkligen att man förstår mig rätt. Sätta gränser mot någon är inte min melodi. Jag älskar ditt ord – maktanfall! A-M

  5. sspirit skriver:

    Hihi.
    Fördelen med att vara ny i svenska språket är att man kommer på egna ord! Precis som barnen.

    Tack för att du ser och lyssnar på barnet!

Kommentarer är stängda.