”Körling frågar” Leif Strandberg om Lev Vygotskijs teorier



A-M
Jag för alltid samtal med Lev Vygotskijs tankar. Det är ibland så att jag till och med tänker mig honom i mina klassrum – på en stol – vid min sida. Vi har något gemensamt då. Hur ser ditt förhållande till Vygotskij ut?

För mig är Vygotskij i första hand en kreativ vetenskapsman som ägnade hela sitt korta liv till att lägga grunden till en teori om människans utveckling. Han är inspirerade av filosofen Spinozas helhetssyn där tänkande-språk-känslor är en enhet. Med denna inspiration i ryggen ”lägger sig” Vygotskij mellan Darwin och Marx.

Darwin utforskade evolutionen ur ett naturvetenskapligt (biologiskt) perspektiv och upptäckte ett antal grunddrag, inte minst ATT utveckling ständigt pågår. Marx utforskade människans utveckling ur ett samhällshistoriskt perspektiv och fann precis som Darwin ATT utveckling ständigt pågår. Bägge dessa forskare beskrev samspelet biologi-samhälle-utveckling OCH att det är människornas AKTIVITETER som är avgörande.
Vygotskij skapar en teori i ljuset av dessa grundantaganden. Han fann (som Darwin och Marx) att människans utveckling inte ensidigt kunde betraktas ensidigt som biologi eller samhälle utan måste ses som en dialektiskt förhållande. Det är människors särskilda fallenhet för AVANCERADE SAMSPEL och att SKAPA KULTUR (inte minst språk!); att människan förändrar sig själv genom att tillsammans förändra världen. För mig är det detta STORA perspektiv som blev avgörande för mitt intresse för Vygotskij. Allt det jag tidigare hade läst kändes som aspekter och detaljer i vilka jag gick vilse. Vygotskij gav en större karta, som dessutom stod i samklang med annan vetenskap (ex nämnda Darwin och Marx).
I mitt arbete med barns lärande blev det, när jag började förstå, väldigt enkelt, praktiskt och kul det här med skola; interaktioner, verktyg, rum, kreativitet. Att Vygotskij hela tiden fick ”gå mot strömmen” både mot forskning utomlands och i Sovjetunionen ger mig en bild av en man med mycket stort civilkurage. Han ökar därmed sin trovärdighet. På det personliga planet har jag fascinerats över hans breda bildning, hans många språk, hans intresse för poesi och teater. Han var en riktig renässansmänniska.


Jag är en vän av ordet. Jag är en vän av samtalet. Jag är en vän av tanken utanför mig själv. Mitt bloggande är en del av att synliggöra mina tankar. Hur ser du på bloggandet? Hur tänker du kring människans behov av att kommunicera? Vad gör allt detta kommunicerande med oss människor?

Ja, ordet och ordets mening var ju vad Vygotskij ”kokade ned” sin teori till (ungefär som ”arbete – kapital” hos Marx och ”överlevnadsvärde” hos Darwin). Orden är ju kulturella artefakter som människor skapat och ständigt omskapar för att se stora sammanhang. Har vi ord då kan vi se; framåt och bakåt. Och orden är en del av våra avancerade samspel och det är samspelen mellan människor som är den förändrande kraften. I vårt samspelande (med ord) uppfinner vi HELA TIDEN nya former.
Bloggandet, som du frågar om är en sådan innovation. Jag menar att bloggandet (och den ständiga ordbehandling som pågår; aldrig förr har barn skrivit så mycket som nu!) är spännande. Precis som alla andra samtal kan de förstås gå åt olika håll (alltifrån hatkampanjer på nätet, till djupa filosofiska samtal). Men eftersom det ofta är offentliga samtal så kan ju vem som helst gå in och expandera dessa samtal. Skolan ska säkert i mycket högre utsträckning nyttja elevernas texter ”på nätet” för att delta i OCH BERIKA vad som skrivs. Det är ju fantastiskt att det skrivs så mycket. Jag känner en hel del människor som kallar sig dyslektiker, och likafullt är de ute på Facebook och skriver och skriver….

Hur tänker du kring tystnad? När behöver människan sin tystnad? Hur ser kommunikation ut i tystnad? Vad är det goda med tystnad? Vad är det hemska med tystnad? Är vi rädda för tystnad? Hur kan man tänka tystnad i relation till Vygotskijs tankar?

Vygotskij skriver ju att människor lär sig en sak två gånger. Den första gången är en social aktivitet (samspel) och kan man delta i sådana kan man också ta det andra steget som är INTRA-PSYKISK aktivitet; med och för mig själv. Här tänker jag mig att tystnaden kommer in. Det enskilda tankearbetet med och för mig själv (Hegel) handlar ju om att ta till SIG det man varit med om. Utan detta steg riskerar vi att fladdra som fjärilar från blomma till blomma. Vi måste stanna till och ta till oss. I denna fas hjälper orden oss att bli koncentrerade och uppmärksamma. Jag tror att en del uppmärksamhetsproblem (attention problems) har med avsaknad av detta steg att göra. Och här i steg 2 är det tystare (än i steg 1 i alla fall) – ett svagt mummel hörs kanske…


Jag älskar stolens metafor. Jag hittade för många, många år sedan en liten strof ur boken av Henry Thoreuax – Skogsliv vid Walden. Jag har alltsedan dess låtit mina elever formulera sig i dessa ord – och deras språklighet och uttryckssätt har varit mångfaldiga! Jag tänker på orden ”en stol för ensamhet, två stolar för samtal, tre stolar för sällskap”. Hur ser du på stolarna? Vad tänker du kring denna metafor?

Jag använder alltid stolar när jag föreläser Dels behövs det rekvisita när man berättar och dels finns det förstås alltid stolar där jag är. Stolar är en bra uppfinning. Man kan sitta (och tänka) på en stol. Man kan luta kull en stol och föreställa sig att den är en båt. Man kan undersöka vad som finns mellan två stolar. Jag kallar ju den ena stolen Kan-inte och den andra Kan och ställer man stolarna en bit från varandra kan man ju fundera över hur man tar sig från den ena till den andra. Sen kan man ju sätta två stolar bredvid varandra och låta den ena låna lite kunskaper av den andra. Ja, man kan leka mycket med stolar.


Sista frågan – vilken fråga önskar du att jag hade ställt dig?


Den fråga jag ofta själv ställer mig själv är: Hur kan vi vuxna (pedagoger) öka vår kompetens så att vi ser att barnen hela tiden bidrar med spännande saker som de vill att vi ska göra något av?


Anne-Marie

Fotografiet är taget på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 2008. Jag talar om barnen och deras rättigheter och Leif talar om sin böcker.
Det här inlägget postades i Intervjuer, Vetenskap och teori. Bokmärk permalänken.

3 svar på ”Körling frågar” Leif Strandberg om Lev Vygotskijs teorier

  1. sspirit skriver:

    Du är lycklig lottad du, Anne -Marie som står nära såna människor.
    Tack för att du delar med dig!

  2. Anne-Marie skriver:

    SHARE – alltid dela med sig – sån är jag!/A-M

  3. Pingback: Körling samtalar OM VYGOTSKIJ och PRAKTIKEN med Petri Partanen « Anne-Marie Körling

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.