Att ana en pre-historia

En gång var jag bara en tanke mellan två personer. Sen tog jag form och växte upp.

En gång åt två personer middag för att fira att dom anade att jag fanns. De åt svensk husmanskost. Någon mådde lite illa.

En gång balanserade någon en kaffekopp på den mage jag bodde innanför. Jag kände värmen från koppen. Det var allt.

I mellanrummet tog jag plats.

En gång var jag liten och det har gjort mig stor.

Anne-Marie,

som leker med tanken och den är fri!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.