Skolan utbildar för anställning

Jag skulle bli DIRÄÄÄKTÖÖÖÖÖÖÖR när jag blir stor, sa jag till min mamma. Det blev jag också. Jag blev musikdirektör. Men sen blev jag lärare. Jag har annat yrkesblod i mina ådror än bara ett yrke. De framtida ungarna måste och kommer att ha många yrken under sin levnad. Och förändringarna går fort. De kommer också skapa nya yrken – nätarkeolog, informationssökare och värderare, ja… oändligt många olika.

Själv skulle jag se att människor blev hantverkare och skapare… kanske vi ska tala om det företagande som ungar kan få utveckla, ansvar för något eget och utveckla det. Jag är för den där kreativiteten som omsluter ordet entreprenörskap. Detta ord syns i den nya kursplanen. Det handlar inte om företagande utan mer om kreativiteten och ansvaret om de där idéerna som är nya och viljan att utveckla och pröva.

Om det är så att skolan utbildar för anställning anser jag att det är en rest från industrialismens dagar. Den anställde får uppgifter men den framtida tiden kräver mer av kreativitet än den form av passivitet som syns i klassrummens sitta-still och gör-som-jag-säger- pedagogiken. Vi är i en ny tid. Om man inte anpassar sig till det föränderliga förpassas man till dåtiden. Och det går dessvärre fortare till historien än till framtiden. Jag är lite rädd för att vi sitter fast i industrialismens synsätt men att våra elever absolut inte är där. De är i det där framtida… och vi ska skynda oss dit. Vi behövs!

Jag vill bli lärare!

Om och om igen!

Anne-Marie

This entry was posted in Visionerna and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *