– Vi kan träffas där och där, sa han.
– Ja, det blir bra, svarade jag.
– Ok, sa han.
– Men vänta, hur ska jag känna igen dig, sade jag frågande. Hur ska vi hitta varandra i vimlet?
– Jag är svartklädd, svarade han.
– Det är jag också, svarade jag. Jag har kamera också, lade jag till.
– Det har jag också, svarade han.
– Ok, sade jag.
Då jag kom ned till fotografistället var det inte tu tal om någon identifikationsundran – yrket synliggör sig själv om man är fotograf.
– Syns det att jag är lärare, frågade jag fotografen en aning försiktigt.
– Nä, bry dig inte om det du, det är ingen fara, man ser inte att du är lärare! skojade han. Titta djupt in i kameran. Bra!
Ni får läsa i skolporten… om några månader.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
…Om några månader???? Ja men då har ju jag spruckit av nyfikenhet!!!!
mie