Lilla Fröken X är besviken på att hon inte får…

Lilla fröken x är en liten unge jag känner. Lilla Fröken X kan väldigt mycket. Hon kunde läsa innan hon började i förskoleklass. Hon tyckte om att konstruera innan hon började i förskoleklass. Lilla Fröken X hade redan med sig så mycket in i sin förskoleklass. Lilla Fröken X har tråkigt i sin förskoleklass. Hon går i skola för att skolas in i skolan. Då gör man det som man ska göra för att gå i skolan säger lilla Fröken X, man lär sig sitta still och räcka upp handen. Lilla Fröken X är besviken. Hon trodde hon skulle få svåra saker att lära sig. Och hemma skriker hon just ut detta – Jag har tråkigt. Jag vill ha det svårt! Jag vill lära mig!

Jag tycker synd om lilla fröken x, jag tycker synd om den verksamhet som tror sig vara en mellanplats mellan förskola och skola, jag tycker synd om pedagogerna som befinner sig i ett mellanrum där de inte ingår riktigt någonstans. Trots Fröken X tankar vet jag att det finns miljöer som är just utmanande och utvecklande. Jag har sett så många goda pedagogiska arbeten i förskoleklass av gott innehåll. Men de lyfts sällan upp och synliggörs. Är det så att innehållet där är skolinriktade med uppdrag att skola in en grupp för att kunna gå i skola?

Jag hoppas på en diskussion. Jag undrar över vad denna förskoleklassform gör med de goda pedagogerna, de viljelärande ungarna och varför det behövs ett mellanled mellan förskolan och skolan? Är det bra?

Anne-Marie

This entry was posted in Barns rättigheter. Bookmark the permalink.

3 Responses to Lilla Fröken X är besviken på att hon inte får…

  1. sspirit says:

    Jag ser 5-åringarna på min förskola. I stort sätt alla håller på att knäcka skriv- och läs koden. Vad står här? Hur stavar man det? Hur skriver man det? Hur läser man det? – Ja, de är frågor som allt som oftast våra barn ställer.
    Hur besvarar vi deras frågor? Ska vi stimulera deras intresse eller ska vi bromsa det?

    För en sak är säkert. Förskolans personal, föräldrarna och läraren från förskoleklassen känner en slags oro på tanken att dessa kunskapstörstiga barn hamnar om några månader i en förskoleklass där andra barn möter för första gångerna alfabetet. Inget ond om barnen, de behöver bara bemötas på den nivå som de befinner sig. Hur en lärare skall göra detta med 20-26 barn, några timmar om dagen? Hur mycket vi på förskolan skall besvara barnens intresse?

    Vad förväntar förskolan av skolan?
    Vad förväntar skolan av förskolan?
    Hur vi förstår och genomför vårt uppdrag?
    Hur vi förstår varandras uppdrag?

    Jag tycker att det är en mycket nödvändigt och ständigt diskussion som skall påbörjas.
    Och en gång till du , Anne- Marie lyfter fram frågorna. Tack.

  2. Mats says:

    När jag började arbeta som förskollärare var bokstäver tabu. Det hörde till skolans värld och vi fick inte klampa in på frökens revir. Dessutom riskerade barnen att få tråkigt och det fanns en uppenbar risk att vi lärde ut fel (ettan skrivs uppifrån och ner!)

    Idag trodde jag att de här diskussionerna var överspelade men upptäcker att striden är långt ifrån över. Det vore väldigt underligt om de pedagogerna i förskolan hindrar barn att lära sig saker de längtar efter. Det vore ändå underligare de gjorde detta utifrån någon form av läroplans-/skollagsperspektiv. Jag hittar inget stöd för ett sådant förhållningssätt – här gäller det att ta tillvara barnens nyfikenhet!

  3. eva-lena says:

    Mitt barn är just framåt. Alltid tidig o jämt vetgirig. Vill utvecklas o veta mer i förskolan gjorde hon skriv övningar på fritids ville inte leka. Fick höra stopp hon skall inte..men hur ? varje stopp blir frustration ilska o besvikelse. Varje stopp leder mera o mer till uppgivenhet. Det bör i mina ögon inte finnas stopp för då stannar viljan o glädjen att lära. I dag åk 4 samma stopp ibland o samma frustration. Samma fråga mamma varför får jag inte börja på nästa steg när jag är redo ? Skolan blir för detta barn en jobbig fyrkantighet.
    Vid 10 år ! Flera gånger på väg att ge upp Nu trots en lärare son oftast släpper fram.
    Nej jag gillar inga gränser….tänk grupper i lågstadiet där du blandar åldrar. Som 1-3 klasser o ingen förskoleklass det är föråldrat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.