Tankar kring pedagogiska miljöer och skolan i stort

I Reggio Emilias förskolor finns inga utrymmen dit ungarna är otillåtna att gå eller att vara. Alla rum är för barn och i alla rum är barn. Man organiserar så. Jag måste faktiskt problematisera det hela:

Varför har vi utrymmen barn inte får vara i?

Varför är det så många låsta rum?

Och de rum som barn dras till och vill leka i, varför räknas dessa rum bara till vissa barn?

När ser vi att vi befinner oss i pedagogiska rum då vi kommer till en skola?

Vad tillåter miljön och vad tillåter den inte?
Varför då?

Är skolan för alla?

Anne-Marie

This entry was posted in Pedagogiska miljöer, Värdegrunden and tagged , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Tankar kring pedagogiska miljöer och skolan i stort

  1. Mats says:

    Personalrummet är magiskt område för barnen och när jag började jobba på förskola diskuterade vi att strunta det där med rast och personalrum. Men på den tiden rökte hälften och det blev snabbt ogörligt. Dessut jobbade vi 38,25 h i barngrupp och de flesta var nog glada för andrummet.

    Men vi behöver fundera på de här gränsdragningarna
    Professionell – privat

    Vi konstruerar de här positionerna på olika sätt och klamrar oss fast vid dem.

  2. pia says:

    Jag har ofta dessa tankar. För vem är rummet till för?
    Och varför finns det låsta dörrar?
    Funderar vidare……….

  3. Anne-Marie says:

    Ja, och lärare har öppna tillåtande rum så att eleverna kan komma in i lärandets omtanke. A-M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.