Tankar kring pedagogiska miljöer och skolan i stort

Postat den 27/05/2010 av Anne-Marie Körling

I Reggio Emilias förskolor finns inga utrymmen dit ungarna är otillåtna att gå eller att vara. Alla rum är för barn och i alla rum är barn. Man organiserar så. Jag måste faktiskt problematisera det hela:

Varför har vi utrymmen barn inte får vara i?

Varför är det så många låsta rum?

Och de rum som barn dras till och vill leka i, varför räknas dessa rum bara till vissa barn?

När ser vi att vi befinner oss i pedagogiska rum då vi kommer till en skola?

Vad tillåter miljön och vad tillåter den inte?
Varför då?

Är skolan för alla?

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pedagogiska miljöer: Skolingå(ngar)
  2. Det pedagogiska rummet: Vad gör vi med barnen i skolan?
  3. Jantelagen och tankar om den
Det här inlägget postades i Pedagogiska miljöer, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Tankar kring pedagogiska miljöer och skolan i stort

  1. Mats skriver:
    27/05/2010 kl. 2:47 e m

    Personalrummet är magiskt område för barnen och när jag började jobba på förskola diskuterade vi att strunta det där med rast och personalrum. Men på den tiden rökte hälften och det blev snabbt ogörligt. Dessut jobbade vi 38,25 h i barngrupp och de flesta var nog glada för andrummet.

    Men vi behöver fundera på de här gränsdragningarna
    Professionell – privat

    Vi konstruerar de här positionerna på olika sätt och klamrar oss fast vid dem.

  2. pia skriver:
    27/05/2010 kl. 3:59 e m

    Jag har ofta dessa tankar. För vem är rummet till för?
    Och varför finns det låsta dörrar?
    Funderar vidare……….

  3. Anne-Marie skriver:
    27/05/2010 kl. 4:07 e m

    Ja, och lärare har öppna tillåtande rum så att eleverna kan komma in i lärandets omtanke. A-M

Kommentarer är stängda.