Verkligheten och det som var

Jag satt en gång på en brygga och vattnet var mycket kallt. Jag doppade fötterna i vattnet och där kunde jag sitta i timmar. Längre fram syntes en liten ö. Och på den ön några träd. Vattnet kluckade och bryggan gungade. Det är så lite man egentligen behöver. Lite horisont. Lite vatten. Och sina nakna fötter som kan balansera mellan värme och kyla. Vi kräver så mycket av livet. Men alldeles där det är håller vi inte våra händer öppna utan kräver mer. När vet vi att vi har det vi har? När är vi lyckliga nog? När är vi trygga med underlaget, vattnet och horisonten?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

1 svar på Verkligheten och det som var

  1. sspirit skriver:

    Konsten att leva måste man fortsätta att lära genom hela livet.-Seneca

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.