I sin mammas ögon

Det är min mammas födelsedag idag. Jag brukade överraska henne med något då. Ibland var hon bortrest, då sände jag en frukostbricka via hotellportiern. Jag tyckte om att göra sådant. Man behöver inte delta för att tänka och omtänka. Idag har jag ett förhållande till den här dagen fast min mamma är död. Jag vill ju inte minnas hennes död utan mer hennes liv. Ändå är det mest hennes död jag tänker på. Estonia har dessvärre den effekten på mig. Dessutom var det mycket i mitt liv som kom att förändras på grund av just denna olycka. Jag är inte sorgsen, bitter eller ledsen. Mer avstampande och realist.

Då jag var liten sjöng min bror alltid visan om Josefin och hennes symaskin. Jag älskade den sången. För Josefin hon försvann i havets djup och där satt hon minsann och trampade på sin sy-ma-ma-ma-ma-ma-skin. Det var en slags lek, både med kärleken, arbetet och döden.Idag får den texten en annan inramning, och orden i symaskin utvecklades i sången till att omsluta en mamma. Låt gå för det, tänker jag.

Idag skulle min mamma fyllt år. Vi reste mycket ihop. Hon ville resa med mig. Och jag lockades med, till Kina, USA och hela den norska kusten per båt. En gång frågade jag henne:

– Varför reser du med mig?

– För du är som en fjäril. Lätt att vara med.

Så såg jag aldrig på mig själv. Aldrig någonsin. Idag skulle jag gärna ha frågat:

– Men Du, vilken sorts fjäril är jag då?

Om inte för att det skulle vara roligt att problematisera orden, sorterna, egenskaperna och se om våra åsikter gick isär eller flöt ihop.

Jag googlade på fjärilar, sökte på Wikipedia och läste noggrant hos Nationalencyklopedien.

Jag har nu ett uppslag till ett helt fristående inlägg om fjärilar.

Hurra Lilla Mamma Där Du Är! I mitt minne firar vi någon slags födelsedag.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på I sin mammas ögon

  1. Mib skriver:

    Oj vad fint skrivet. Ett lite jobbigt inlägg för mig eftersom min pappa nyligen gått bort och jag har lite svårt att tänka på så mycket annat än just att han är borta.
    Men visst ska man istället minnas just hans liv istället för hans död, precis som du skriver om din mamma.
    Jag ska ta mig an och titta på lite saker som jag fått efter honom via min mamma, men jag har inte riktigt ork än.
    Det behöver bli ett alldeles ”rätt” tillfälle liksom.
    Som sagt väldigt fint skrivet om din mamma. Hon kanske sitter och syr, min pappa sitter nog och uppfinner nya saker nånstans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.