En stor undervisning är det att stötta lärandet och strategierna för lärandet. Idag fick jag en tanke. Hemma och sjuk så lyssnar jag på radio. Där sägs ett och annat. Somligt stannar kvar och blir grubbel. Detta blev grubbel idag:
Om man går mellan en björnhona och hennes ungar ska man strosa förbi som om ingenting har hänt och sjunga en liten sång.
Jaha. Jag ställer mig en aning frågande:
- Hur kommer det sig att man går där mellan björnhonan och hennes ungar?
- Har man ingen känsla för att man kanske går inom ett björnrikt område?
- Vad gör man där? Tagit en genväg lite huller om buller bara så där?
- Alltså om man har kommit mellan en björn och hennes ungar tror jag att man är ganska fel ute från början:
- Och jag undrar också varför man är där, och vilket ärende man kan tänkas ha?
Men låt säga att man går där då – mellan björnen och hennes ungar
- då kan man tänka att man inte är så känslig för var man är och då kanske man faktiskt ser björnen och är lite avstängd från sina verkliga impulser – den att börja sjunga en liten trudilutt och lugnt gå vidare – ja varför inte stanna en liten stund och titta lite på de lekande björnungarna när man ändå är där man är.
- Och om man då ska strosa iväg i lugnt mak så beror det väl på hur björnen ser ut när man ser den. Den kanske visar sig vara en ganska försvarsinställd björn som faktiskt gör sig beredd att skydda sina björnungar. Om björnen ser snäll ut så är det väl en sak, men om björnen ser ut att faktiskt väga 300 kg (brunbjörnar kan göra det) och visar sina fina ramar (tassarna) och alla välfungerande klor (långa) och sina vackra välvårdade hörntänder och brummar å det högsta – då krävs det att man har is i magen. Har man inte det är det kanske bra att ta några isbitar ur den medhavda frysväskan och stoppa i munnen, och sedan kan man sjunga. Inte så högt utan i en vanlig trudilutton. Och sen går man försiktigt vidare genom blåbärsskogen (vi får låtsas att den är en sådan gullig Elsa Beskowskog eftersom vi nu måste förstå att det här är som en saga, dvs att jag skulle sjunga en liten sång och att jag inte skulle springa min väg utan bara i lugn och ro gå vidare.
- Sen kan det vara på sin plats att ha lite björnsånger, att inte ha det som strategi kan vara ytterst olämpligt, alltså våra utbildare gör oss därmed en björntjänst om de undan håller oss exempelvis den välbekanta Mors Lilla Olle (för han träffade ju en björn som han matade med blåbär) och Björnen sover (ja man kan sjunga den så kanske man förstår att björnen är lite farlig och inte så varlig) och kanske kan man sjunga Bamselåten, den är ganska trevlig faktiskt, och där är ju Bamse snäll och en björn. Man kan tänkas sjunga Bellmans sång om ”Nalle vill du ha lite nötter” men då påkallar man kanske björnens vilja att äta något som man bär med sig. Och har man då inga nötter så är man farligt ute.
Jag måste leka med själva tanken. Strategier måste utvecklas innan man ger sig ut på den lilla promenaden där man helt utan att ana eller förstår hamnar mellan björnen och ungarna, och genast sjunga en liten stump … om denna lilla katten…
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
