
Lördag!
Det är som det är!
Anne-Marie

Lördag!
Det är som det är!
Anne-Marie
Inlägg som berör samma teman:
Kommentarer är stängda.
Det är en ära att vara fadder för grundskolan Norséns litteraturfestival 2026. Den pågår under tre veckor och engagerar elever, lärare, rektorer och underbara kulturarbetare och naturligtvis skolans bibliotek. Jag inledningstalade för eleverna och lärarna samt höll en föreläsning för föräldrarna. Skolan ligger i Helsingfors och jag rekommenderar er att följa deras arbete rörande läsfrämjande och läsande.

Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
Barnböcker utgivna på Rabén & Sjögren
I antologier:
Redaktör för LÄSVÄRLD, En Bok För Alla
Pedagogisk litteratur

”Vackra ögon rullar över dessa rader”.
Ja, solsken och kallt av bara den. Burr!
Hej, jag har inte hunnit läsa här så mycket pga ny dator och krånglande bilar och MYCKET snö! Men nu är jag här! Fint skriver du och vilka härliga matematikfoton!
Ha en bra lördag! (kolla gärna in hos mig)
Hej Plura, Solskenet behöver jag, ha en vacker dag. A-M
Hejsan Mib, klart jag ska titta förbi… Allt gott, Anne-Marie
Visst behövs solskenet Anne-Marie.
Det var gnistrande klart nere vid Kalvfjärden och Tyresö Slott idag. Och livliga små ungar med pulka och tillhörande choklad. Och så knarrar det både om bildäcken och skosulorna.
En underbara dag trots kylan. Ungefär som man upplevde barndomens vintrar, mins Plura.
Hej Anne Marie!
… OCH man undrar ju varför det … är … något överhuvudtaget.
Det är det största gåtan av dem alla.
Vår jord, ett enda mikroskopiskt sandkorn på en tusenmil lång, tusenmil bred och tusenmil djup sandstrand.
Ett … är …
Ja, underbara utblickande – fuktiga? – ögon.
Skyltdockans svårtolkade magi och stora speglande gåta har även blivit min outgrundliga gåta.
Dessvärre är skyltdockan på ”röda listan” över det som är utrotningshotat.
Här, där jag bor, inte precis direkt på min gata men i de större ekiperingsaffärerna, har de nästan samfällt nedlagt sina trötta huvuden på schavotten.
– Kanske den enda vägen
till himlen …
(Föreningen för skyltdockans
bevarande – startar du den?)
Tror aldrig jag sett ett skrattande eller leende (eller leende i mjugg…) skyltdockeansikte. Har du fotograferat ett sådant?
Snälla! Jag vill se det!
Då ska jag ha det i åminne, och du ska få ett Thord, Anne-Marie