Krönika – lärande raska fötter

4 svar på Krönika – lärande raska fötter

1. Plura skriver:

   13/11/2009 kl. 5:22 e m

   Där satte du pointen!!!

   När jag behöver tänka eller få inspiration använder jag apostlahästarna.

   På den tiden jag var anställd, för hundra år sedan, gjock jag runt och snackade med kompisar i korridoren. Fick inspiration. Men chefen dök snabbt på mig och påpekade att jag störde. Det blev ingen arbetsro och jag gjorde inte det jag skulle.

   Resultatet blev att jag tog min Mats ur skolan. Det är i mötet med människor tankarna nöts och blöts. Där uppstår spänningen som leder framåt, likaväl som en statsvandring eller i Guds sköna natur gör det. Det finns flera arenor för tankens förflyttande. En modern en är på bloggen.

   Fast detta är ruskigt störande för människor med kontrollbehov och nitiskt ordningssinne. Aldrig mötas dessa två världar…
2. Mifflan skriver:

   13/11/2009 kl. 5:54 e m

   Band fast! Var läste du det? Det vill jag också läsa (och förfasas över)!

   Som den rytmiklärare jag är jublar jag över krönikor som handlar om rörliga fötter. Kroppen måste ut på äventyr för att lära. Hela tiden annars orkar inte hjärnan.
3. Anne-Marie skriver:

   14/11/2009 kl. 2:36 f m

   Hej Mifflan, det stod i tidningen – Dagens Nyheter för inte så länge sedan. Den form av artiklar som verkligen gör att jag ryser. A-M
4. Jeanette skriver:

   14/11/2009 kl. 11:46 f m

   Bodil Jönsson skriver så bra i boken ”Tio tankar om tid” om ”ställtid” – en slags tid man behöver för att ställa in sig på uppgiften (vad det än må vara). Under den här tiden, som kan verka synnerligen oproduktiv, så mognar det fram något användbart eller som hon uttrycker det, att de ”inre verkställarna” gör jobbet. När jag pluggar vandrar jag mycket omkring; brygger kaffe, lägger i en tvätt… och sedan går det lite lättare att lösa uppgiften igen.

Kommentarer är stängda.