TID och INGET ANNAT! MEN HIMLEN DÅ? DEN BLÅA FÄRGEN? OVANFÖR?
Det är väl en vanlig pendeltågstation. MÖNSTRET DÅ? SYMMETRIN?
Bara spår och gråväder! Men riktningarna? Vägarna? Resan?
Barnvagnsrampen! Men mönstret? Halkskyddstänkandet?
Södra Station! Men norra station? En början på en resa? Väntan?
Taket! Var har de hämtat inspirationen? Hur högt är det upp till taket?
Bänken! Men träarten? Regnskogarna? Svenska skogarna i Norrland?
Informationsplats! Men jag ser en slags gubbe som slänger något? Jag ser en förenklad bild av en människa som slänger något? Men vad - det saknas det information om!
Kamerafattningen! Ja men jag håller faktiskt så... jag ÄR INTE fotograf!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Svar till ”Stockholmsbilder – men bara nästan…”
Hi hi hi… oförlikneliga du…
Tack för att du är den du är
och att du gör det du gör!
Jag vill skriva något litet vackert
(om himlen då. Den blåa färgen. Ovanför.)
men
dränerad på energi och tid låter jag orden
vila, snart ska de sova… små ord ska sova
om natten och det ska små gossar också göra.
Kanske drömma om ordbruk och bokstavsskötsel?
Jo. Läste en fin dikt om ord idag.
Den får du läsa i morgon.
So Long.
”… Orden ligger, ilandflutna
på strandkanterna, sönderhackade
av resan uppåt till den blågrå
ytan, övergången:
de en gång levande
fosforiserande betydelserna
bleknar i mina händer.
Jag försöker men kan inte dechiffrera dem.
Ur Anteckningar från olika förflutna av Margaret Atwood.
Jag tycker om Atwood. Jag gillar dikten. Jag tackar för dina Thord, Anne-Marie