Hotellfrukosten. Brickan med den ovanliga frukosten. Tidningen från orten. Då det är dags att gå samlar jag ihop mina tallrikar, skedar, gafflar och min tidning. Skjuter in stolen och ser efter att allt är i sin ordning. Går sedan omkring med brickan utan att hitta platsen där jag ska ställa den. Jag är lärare. Skolmatens ritualer sitter i ryggmärgen. Jag ler då jag ser en annan person irra omkring med sin bricka:
– Jag är lärare, jag också!