Kaffekoppen

Körling fotograferar 2014

Jag har olika kaffekoppar. Kaffekoppar jag fått. Kaffekoppar som påminner om givaren då jag dricker ur dem. En kaffestund i hågkomst.

  • Min dotters kaffekopp – Den där julgåvan som gör att jag känner mer värme än den kaffet ger, och ibland håller jag koppen med ömma moderliga händer.
  • Min dotters kaffekopp – Den andra kaffekoppen som skämtar lite med orden och två små fåglar som kvittrar dem. En kopp som har en annan form och håller kaffet varmt under en längre tid, alldeles utmärkt som skriva-böcker-kaffekopp.
  • Restaurangägarens kaffekopp (Jag har frågat om jag får köpa och har fått kaffekoppar i ren vänlighet) och dessa kaffekoppar gör att jag befinner mig på platsen återigen och får mig att slurpa i mig kaffet med en känsla av att sitta på en uteservering i en liten stad långt ifrån mitt köksbord.
  • Christinas kaffekopp – en bedårande kaffekopp med små kinesiska bilder, en gång en del av en farmors servis – så många berättelser får jag ta del av då jag dricker ur den och så innerliga klunkar av kollegial vänskap.
Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

2 svar på Kaffekoppen

  1. Cecilia Sundh skriver:

    Min farmor och jag.
    Vi älskar samma slags kaffekoppar.
    Vi brukade diskutera form, färg och örats placering.
    Nu måste hon dricka sitt kaffe
    ur en tjock mugg,
    som hon aldrig någonsin
    har gillat.

  2. Felicia skriver:

    Hej! Ramlade in på din gamla blogg och såg kiwifåglarna du hade i trä med guldben som vakade över ett ägg, har du nån aning var jag kan få tag i likadana? Tyckte de var så himla fina!! var har du hittat dem? Tacksam för svar! Mvh Felicia

Kommentarer är stängda.