Inte så privat

Fick denna teckning av en som lyssnade till en föreläsning jag höll

– Du är inte så privat, sa någon jag samtalade med. Inte på Facebook. Så när du skrev det du skrev satt jag och grubblade på om det var ett bokcitat eller om det var något vackert, eller om du berättade något som var svårt och sorgligt. Jag tänkte att den som ser det jag skriver på det viset känner mig väldigt väl.

Jag sträckte ut min hand och nuddade en verklig människa. En som satt precis framför mig. Det var fint. Väldigt fint.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.