– Jag hade det lätt för att läsa. Lärde mig läsa innan jag började skolan. Alla sa till mig att jag kunde läsa och så var det med det. Men ju längre upp i årskurserna märkte jag att jag inte förstod det jag läste. Då blev det svårt att läsa. Inte så roligt längre. Jag som kunde läsa märkte att det inte var så enkelt. Det var ingen rolig upplevelse. Jag höll tyst om den.
Många barn som lär sig läsa tidigt kan dela den här upplevelsen. Man kan läsa men man förstår inte det man läser. Att kunna läsa betyder inte att man förstår det man läser. Därför behöver alla barn läsundervisning. Vi behöver alltid prata med varandra om texternas uppbyggnad och innehåll. Många som tröttnar på att läsa (i skolan) kan ha den här gnagande känslan av att det de trodde sig kunna inte räcker till. Det är därför så avgörande att vi inte säger eller tror att eleven kan läsa. Bättre är att diskutera hur vi läser olika texter och lär oss att fråga om det vi inte förstår och samtala om hur vi förstår olika. Samtal för att tänka och lära.
Det krävs olika ingångar till olika texter, dvs läsundervisning och vårt inställning borde vara att varje text prövar vår tankevärld och utmanar den. Gemensamt fokus på texten, och för den delen illustrationen, möjliggör att vi kan förstå det vi läser och få vägledning hur vi läser för att skapa mening och sammanhang.
Hej HOPP till er!/Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
