Vi gör så mycket, det finns ingen tid, säger vi ofta inom skolan. Om vi gör det som sägs att vi ska göra, följer kursplanerna och arbetar med människosyn och kunskapssyn så tror jag vi hinner. Vi avgränsar oss sällan – jag undrar om vi inte har mer stöd för vad och varför i våra styrdokument. Det är en sådan tråkig diskussion som berör tidsaspekten och inte innehållet.
En fråga jag ställer mig – om vi lärare klagar över tiden och bristen på den – får eleverna klaga på tiden och stressen i den?
Jag vill härmed inte säga att vårt uppdrag innefattar tidsaspekten men den får inte falla på den. Vi har ett svårt arbete och det tycker jag om att det är. Låt oss tala om innehållet i det vi gör. Låt oss tala om alla våra undervisande hur. Då gör vi något med den tid vi verkar i. Ger tiden ett innehåll.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det är fascinerande att några töntiga detaljerade direktiv kan få en att känna det som att tillvaron är för svår och att man inte har tid till en bråkdel av det man ska göra men att en stark fin vision som man känner är bra för eleverna den ger en plötsligt mer tid att arbeta.
Klokt. För lite innehåll och för mycket form i debatten. Har skolan i sina pedagogiska samtal överhuvudtaget funderat på hur innehållet ser ut? Om, tror jag inte tiden är ett problem. Plura
Hej!
Åh, nu var det länge sen jag bseökte din sida. Har jobbat mitt första år som lärare och ska om en vecka påbörja det andra. Har haft lite ågren inför just det du skriver om här, men tack fina Anne-Marie för det enkla du beskriver. Jag ska ta med mig det här och verkligen propsa på att vi samtalar om innehåll och avgränsningar. Det glöms bort så lätt och så är man inne i ett ekorrhjul som är ohälsosamt, för ALLA.
/LenaA