Ni som följt min blogg en tid kanske har märkt att fotografierna saknas. Det stämmer väl och så har det varit. Min kamera har varit borta. Försvunnen. Det gör det svårt för mig att skriva. Jag behöver fotografiet. Däri ligger hela min berättelse.
I dagar har jag sökt min kamera. Efterlyst den nogsamt där jag nyss och för en tid sedan varit. Igår plockade jag fram en bok ur hyllmetrarna. Och där fanns kameran. Nu är det ordning igen. Snart kommer det en bild. Den kommer att säga mer än tusen andra ord.
Lektioner om söka, finna, hitta, leka, kurragömma, försvinnanden, upphittanden tror jag kan bli mycket innehållsberikande. Vi glömmer vi människor. Vi hittar vi människor. Ofta hittar vi tillbaka. Oftast hittar vi bäst då vi inte letar.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag blir som vanligt inspirerad av att skriva….
För ca ett år se’n vände jag ut och in på vårt hem när jag letade efter den borttappade lilla portmonnän. Den där som inte har några kontanter endast kort av många handa slag. Naturligtvis var min tro att jag tappat portmonnän på en allmän plats och blivit upplockad och länsad av ngn ”behövande”. Till handling!!!! Spärra kort, fotografering för ny id-beställning mmmm. Puh!
Ny dag. Gäster som jag vill bjuda på frukt. Gör upptäckten…Portmonnän i fruktpåsen. Med alla kort i behåll!!!
Nåväl, nu har jag en mycke’ finare bild på mitt identitetskort…åtminstone mycke’ nyare.