Sömnen. Vi talar sällan om den.
Vi borde kanske göra det. Säga:
– Sov på saken!
Om vi sover på saken kan saker och ting hända. Om vi sover händer det att vi ordnar det vi inte förstår. Vi kan komma åt det där fria inne i kopplingarna i huvudet. Nya vägar som vi i medvetet tillstånd själva hindrar oss ifrån att skapa. Vi förmår inte göra kopplingarna för vi tänker i samma banor och i låsta riksvägar. E4:an kör vi på ständigt.
Låt oss tänka sömnen som en del av lösningen. Låt oss tänka – Sov på saken!
Jag sover ofta fram idéer. Och vaknar med dem som en drivfjäder. Jag har ofta lösningarna på de problem (i det vackra positiva bemärkelsen som jag önskar att ordet problem ska omsluta) efter en natts sömn. Jag minns en gång på Stockholms Universitet. Jag läste historia. Vi hade en hemtentamen. Alla mina medläsare grubblade över en fråga som inte gick att finna svaret eller svaren på. Jag minns att jag grubblade. Det tog en vecka eller så att grubbla. En natt så vaknade jag vid fyratiden och hade hela svaret. Jag gick upp och skrev ned det jag sovit fram. På morgonen läste jag igenom vad jag skrivit. Jag förvånades över alla ovanligheter jag presenterade men beslöt mig sedan för att lämna in uppgiften i det skick jag själv presenterat det på. Jag fick MVG.
Betyget gladde mig. Jag hade förstått något mer än bara frågan. Mitt behov av tid. Mitt behov av grubblerier. Mitt behov av sömn.
Kanske att vi kan ge eleverna en tanke att utveckla över en tid och ge dem nätterna att sova sig till svaren. Kanske vi kan ge dem en natts sömn innan vi avkrävde dem lösningarna.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
