Alltså så här va?
Jag har återupptäckt saker och ting. Exempelvis detta:
- Overheaden – gör den till elevernas, låt dem upptäcka ljus och skuggor, förstoringar och färgspel. Låt dem upptäcka ljuset, speglarna och väggarna.
- Pennan – jag har återupptäckt pennan. Den är grunden till det fria ordet. Jag tror jag ska tänka att jag ska värdera den högre och bättre. Nu när det börjar krypa in lite obehagligheter i åsikterna så är ju pennan ett mycket gott redskap.
- Dofterna – alltså – varför kan man inte tänka sig att ta med sig lite dofter till skolan. Ta med lite kanel och dofta runt i rummen. Ta med lite kardemummakärnor och sätt upp näsan för undervisningen!
- Skogen – att återupptäcka det vackraste jag vet – vattnet, skogen, himlen! Tänk att jag glömde bort det helt.
- Leendet – att återupptäcka ett leende i en annan människas ansikte! Och se det om och om igen. Det är en utflykt vackrare än någon annan.
- Horisonten – den har jag i mina drömmar. Det är mot den jag blickar ut. Det kan vara havets horisontlinje men också min egen. Idag upptäckte jag den igen.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Horisont, ett vackert ord till, ett utav de vackraste. Själen breder sig ut mot horisonten. Sâ sant.
Och leendet …. kortaste avstândet mellan tvâ människor.
Sâ känner jag gentemot dessa tvâ, dinna, utsökta ord …Och det bästa är… att det bör finnas mânga mera …: varför inte luft, look, vatten, kärlek, mat …..och evig, … (för evig).
Allt gott,
Jesús i Madrid
Det låter som du haft en datorfri stund? Ibland blockerar den sinnena mer än man tror!
Jag blir glad av ditt inlägg! Ska genast skärpa sinnena.