Mina blivande boktitlar!

1984 – Orwells roman – jag skriver 2010. Det är i alla fall värt ett försök. Men det mesta har ju redan förutspåtts av Orwell. Jag funderar på om man kan ändra storebror ser dig till lillebror ser dig. Det har ju gått en tid och nya generationer kommer ju också att se något.

Gentlemen – Östergrens roman – jag skriver Gentle men. Det var också ett försök. Men å andra sidan. Det är bra med särskrivningar. Och därmed är också jag sär. Jag särskiljer mig från Östergrens skrivkonst. Om Östergren läste mig skulle han säkerligen hålla med mig om det.

Kappan – Gogols novell – Jag skriver Klänningen så får vi se vad som kan komma ur den. För den ryska romankonsten tycks komma ur Gogols kappa. Jag tänker vad kan min klänning tillföra den svenska litteraturen. Kanske om jag tar den klassiska lilla svarta. Kanske att det kommer något ur den. Berättelsen alltså.

Sålunda talade Zarathustra – skrev Nietzche och jag tänkte försöka med ”sålunda talade Körling – men det var att ta i så sålunda skrev jag om och försökte med ”sålunda talade någon ur människohopen”

Brott och straff skrev Dostojevskij – jag försökte mig på en lika genial titel men vände och vred på orden och det enda jag kom fram till var Straff och Brott. Känns väldigt lånat. Om jag vänder och vrider på titeln kan jag säkert vända och vrida på Dostojevskijs innehåll också. Känns fullständigt onödigt och väldigt girigt. Av mig!

Röda rummet skrev Strindberg och jag tänker politik och de styrande och skriver därmed Blåa Rummet. Gröna rum är något helt annat. Gröna Lund är definitivt något annat. Då har man hamnat långt ifrån det rumsliga. Lund är en slags plats som skiljer sig avsevärt från andra platser. Och lägger man till Grön till Lund så får man en jättekonstig evenemangspark där berg-och-dalbanor skjutsar omkring folk som vill och där fritt fall inte handlar om kronor och ekonomi utan människor som far upp och ned i en liten korg. Man kan också åka nyckelpigor. Dessa nyckelpigor är större än vad de brukar vara. Dessutom lever de inte – de går på räls.

På spaning efter den tid som flytt – skrev Marcel Proust – Jag skriver På spaning efter den tid som var alldeles nyss. Det blir en kort liten text. Närmare bestämt en novell på några rader. Kanske i själva verket en dikt. Haiku för mer än så hände det inte alldeles nyss.

Tusen och en natt – skrevs ned av någon som lyssnade till överlevnadsberättelserna en gång för länge sedan. Jag skriver Tusentals nätter senare. För det är väl i själva verket vad som har hänt. Och det märkliga är att berättelserna numera tål dagsljuset. Allt som skedde i det mörka blev nedtecknat och därmed offentligt för oss. Att berätta sig fri. Det kanske är det allt handlar om.

Kalle Anka Pocket no 45 – Disneyproduktion – Jag fastnar för ordet Pocket och tänker översättning. Jag skriver en bok i fickformat. Den ska handla om kvacksalveri. För det måste ju relatera till det där med Anka på något sätt.