Att undervisa om skiljetecken har alltid roat mig. Jag har flera undervisningar kring dem. I en årskurs fyra hade vi kommit så långt att eleverna började undersöka semikolon. Jag byggde upp undervisningen från muntlig, till läsande och slutligen till skrivande. Eleverna fick höra mig läsa ut texterna med skiljetecken, de fick härma meningar och ersätta dem med kommatecken, låta hur utropstecknet lät, och fråga sig fram med frågetecken. Ni som har hört mig föreläsa vet ungefär hur en sådan muntlig läsning och undervisning kan låta och inbjuda till tänkande.
Jag ber också eleverna att identifiera skiljetecken i sin böcker. Alltså hur författare använder sig av skiljetecken, eller hur de inte gör det. Några elever fann att Astrid Lindgren hellre skrev och i stället för att använda kommatecken. Det visade sig att Astrid var modig hon, hon bröt en aningens med gängse normer.
Eleverna får också pröva att läsa ut sina meningar med olika skiljetecken. Hitta på olika meningar och sätta dit vilka tecken de vill. Sedan läser jag upp för att visa hur det låter när de skriver som de gör. Det brukar bli väldigt roligt.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
