Lilla vän och lilla jag!

ÖVERALLT LÄR SIG BARN

Jag har förmånen att vara med ett litet barn ibland. Igår var vi i ett varuhus. Oftast tänker jag att varuhus är inte en plats för ett litet barn. Stora människor irrar omkring och ser oftast inte en liten en. Men den här lilla hon tar saken i egna händer. Finns det en lekyta så leker hon. Jag hinner med att vara sjörövare, leka kull, sjunga högt och hoppa hage. Överallt är det lek. Då vi tar rulltrappan upp måste vi genast ta rulltrappan ned. Så gör vi två gånger.

Jag lär mig själv också. Inte bara det att den lilla ungen leker och lär sig. Jag lär mig också. Jag lär mig att ta vara på de här lekstunderna. Också jag är lärande och lekande.

Nyss lämnade jag mitt skrivande och det skrivande sällskap jag ingår i. Vi sitter still. Men i våra huvuden är vi lika kreativt lekande som den här lilla ungen, tänker jag.

Så smyger sig en liten hand in i min och så hör jag den lilla säga: Lilla vän… kom nu så går vi.

Jag säger det hela tiden. ”Lilla vän” säger jag till den lilla. Även om jag är stor i hennes värld så är jag hennes lilla vän. Man blir liten då man leker.

Anne-Marie