– Hur vet man att man förstår?

Det kunde bli ett långt svar, det kunde också bli ett kort svar. Men genast då jag sökte förklara mig och min egen känsla av att förstå så blev det ändå inte på pricken det jag ville säga. Jag tyckte med ens att jag inte förstod. Så invecklat är det. Det är något mer än bara fakta och en flod, ett berg och en stad. Det är något mer än att känna en hand i sin hand och höra någon presentera sig. Det är något mer än att gråta då man läser en roman och finner ödet så tragiskt att tårarna rinner. Det är något större än att få ihop ett plus ett och bilda par. Det är något mer än allt det där ihop. Det är något i AHA! som utropas. Men sedan då? Den där känslan av att förstå… och genast inse att man inte riktigt kan sätta ord på vad.

Frågan kan säkert väcka en hel del tankar hos eleverna, hos lärarna, hos rektor, hos tandläkaren, hos prästen, hos kyparen, hos psykologen, hos mormor, hos farbror och svarar de olika är det för att det kanske är så.