Stycket jag skrivit kan läsas på två sätt. Läs inte parenteserna där jag har lekt med matematiska språket, utan läs bara det fetstilta, alltså de med en annan grad av svärta (grad är ett matematiskt ord och detta ord kan vi sätta sprätt och göra levande för de som ska förstå).
Oj, tänkte jag glatt. Storsatsning (om man vill vara exakt kan matematiken göra språket fylligare och innehållsrikare) på matematiken (och det är ett jätteområde som ska kartläggas, utvecklas, invecklas och demokratiseras). Jag blir uppriktigt nyfiken (jag menar om jag fick uttrycka mig i procent skulle jag säga att ämnet intresserar mig till 100% och att jag gärna skulle ha utbildat mig till matematiklärare, gärna under fyra, fem år) på hur mycket vi kan göra i skolan, i lärarhuvuden och med eleverna.
Vill man kan man göra matematik av allt, översätta skönlitteratur till matematik (jag är så matematiskt grubblande på hur tyst matematiken är i skolan. Vi har ju tyst läsning och det är i sig inte så klokt men den tysta matematiken – vad gör den med ämnet, med oss och med eleverna?)
Lek med de matematiska tankarna! (Tänk om matematiken i sig är ett ämne – men också ett stödämne för andra ämnen i skolan? Att varje vuxen i skolan är bärare av en matematisk kluring, tänker i termer av matematik och åskådliggör det. Det kanske kan vara något att förverkliga i skolan. Rektorn som berättar hur rektorn adderar eller subtraherar på kontoret. Hur matsalspersonalen räknar potatisar eller väger ett antal i kilo eller redan har antalet potatisar per kilo i huvudet och gör snabb överslag för att räkna ut vad som går åt i en matsal. Hur många elever känner inte en vaktmästare? Det är så mycket matematik i en skola. Ifall vi antar det perspektivet).
Jag tänkte att svenskämnet ibland varit stödämne till andra ämnen. Tänk om matematiken lyfts fram överallt och i alla sammanhang där vi faktiskt har matematik.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
