När skolan inte kommunicerar innehåll och lärande med eleverna kan läraren omöjligt veta vad och eleven kan. Jag talade med några elever som berättade att de kunde det mesta av det de gjorde i matematiken, att de uppfattades som bråkiga elever, och att de fick höra att de inte arbetade som de skulle. Mest gnäll och skäll med andra ord. Då jag fick prata en längre stund med eleverna kom det fram att de inte kände sig utmanade utan tyckte det var tråkigt. Att de fick göra saker de inte utvecklades av. Jag tror det är ett stort problem i skolan. Den att eleverna kan och inte får berätta det. Att de genom sina berättelser om det vi undervisar också kan komma att kritisera den. Då följer inte läraren lärandet utan tvingar in i den undervisning som är planerad och utstakad.
Vi talar ofta om att eleverna inte kan – vi talar alldeles för sällan om vad eleverna kan! Det borde vi göra.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
