Vi konstruerar ofta samarbeten. Sätter ihop grupper. Men samarbeten äger rum ständigt. Det kan vara en elev som frågar en annan elev och så är samarbetet möjligt. Samarbete kan givetvis vara något läraren iscensätter och får elever att arbeta ihop. Men det är något besvärligt med att kräva av eleverna att samarbeta då de aldrig får tala om hur man gör. Det betyder inte att eleverna ska utbildas i hur att samarbeta utan att läraren ska lyfta samarbetet till medvetenhet. Eleverna ska också tillåtas att misslyckas med sina samarbeten och inte skällas ut för att de gör det. Alla misslyckas eller lyckas mer eller mindre bra med samarbeten. Det är bara att gå till sig själv. Hur bra är jag på att samarbeta?
Däremot ska eleverna tillåtas att pröva igen och berätta om skillnaderna från gång till gång. Jag bryter aldrig upp en grupp på grund av misslyckanden utan de får pröva igen. Det betyder att de själva får upptäcka hur det kan bli bättre. Utvärdering följer givetvis alltid på det vi gör i klassrummet. Så frågorna blir:
- Hur samarbetade ni?
- Vad kom ni fram till?
- Vad upplevde ni stöttade ert samarbete?
- Vad var svårt då ni samarbetade?
- Hade ni roligt då ni samarbetade?
- Diskuterade ni?
- Berättade ni om vad ni lärde er av varandra?
- Vad lärde ni er av varandra?
Jag värderar inte svaren. Jag lyssnar och tar del av. Då hela klassen berättat har vi fått mängder av tillvägagångssätt att samarbeta!
Pingback: Pedagogisk planering | Pearltrees
Pingback: Aslr | Pearltrees