Jag tror lärarna ska bekanta sig med dessa begrepp. Textrörligheten hör samman med ett innehåll, presenterat av läraren (oftast) men ska och bör inbjuda till rörlighet mellan innehåll och elever, andra medier och tangerande texter och erfarenheter. Detta ställer krav på läraren. På något vis kan detta möjliggöra lärarens förmåga att mentalisera. Också ett begrepp som bör in i pedagogiken. Härbärgering funderar jag ofta på. Kan vi införa den pedagogiska härbärgeringen – att förstå elevens lärande nu och känslorna inför det som sker av såväl frustration och lärande glädje och härbärgera elevens känslor av både misslyckanden och lyckanden därför att vi också vet att utbildningsresan är lång, krävande och innehåller motgångar och medgångar. Att vi lärare vet att vi kommer att finnas där för eleven då det blir svårt – just därför att vi själva tror oss om att på tusen sätt kunna bidra och förstå elevens dilemma och verka för den framtida möjligheten.
Jag funderar oändligt över de pedagogiska aspekterna av dessa möjligheter. Jag använder här min yttre tankeyta för att fortsätta undrandet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
