När någon tystnar med sitt skrivande och då tangenterna inte längre låter i skrivarens rum skapas frågande meningar i det tomrum där orden tidigare fanns. När någon drar sig tillbaka till sitt enrum så kan man knacka på med varsam närvaro eller med själviskt och girighet begära med ordet SKRIV, sätt inte punkt.
Och den fängslade skriver med sin osynliga penna för att hålla livet, meningarna och sammanhanget närvarande och för att stänga dörren mot det förtryck som ledigt tar sig in med nycklar och batonger.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
