Världen öppnar sitt gigantiska alfabet! Det börjar med att det lilla barnet fattar pennan och vill delta!
Låt säga att vi lär oss skriva. Det är ett mänskligt lärande vars horisont vi knappast förstår vidden av. Den lilla ungen som skriver sitt namn är i sig själv den första att göra det men i det stora hela har världen öppnat sina alfabet och historiens tryckkonster kan få nya besökare och den digitala nätvärlden kan inom snar framtid välkomna en nätskrivare och en skriftlig kommunikatör. Låt säga att vi lär oss skriva.
Detta lärande underverk. Skrivkonsten! Den är alltid ny hos den som börjar skriva. Den är egentligen ny hos mig här också. Det är alltid nytt som springer fram ur mina fingrar.
Pedagogiken handlar om lärandet och konstruerandet av lärandet. Inte form och mall för den. I varje möte finns ett uns av lärande. Så blir vi människor ihop. När pennan för första gången möter pappret möter människan med pennan och pappret sin egen tryckfrihet och sin egen tryckkonst.
Hur ska vi förvalta lilla Lisas bokstäver? De första. Som värdiga tryckkonster hos en liten en. Och välkomna in i det skrivna ordets gigantiska mötesplats. Det krävs något mänskligt också i att mottaga det som ska och vill sägas.
Hälsar på, och säger hej, fast i digital form inget tryckt bara småsmå prickar som hos dig blir ord som bär en mening. Hej
Det här är i tänkt form också för tangentbord… och interaktivitet. Men det stora är stort oavsett. Vi är för vana. Har glömt bort.