Jag fick ett gensvar på min blogg:
Jag säger WORD! Dina tankar om huret var närvarande på vår studiedag i form av uppläst blogginlägg. Därefter mös vi lärare över hur vi arbetar med förmågorna i läroplanen. Jag älskar att prata hur, för det är kreativt och mångfacetterat. För första gången kände jag att jag mötte mina kolleger. Allt tack vare ditt hur-snack. Tack för ditt skriv, det räddar många lärarliv!
Ja, detta var mailet. Och jag blev naturligtvis glad. Jag tänker så här:
Läraryrket handlar om mängder av HUR. Hur är en fråga kring vad och varför. Det vill säga styrdokumentens innehåll. HUR handlar om hur vi utvecklar lärande relationer med varandra inom kollegiet, mellan lärare och elever, mellan elever och elever. HUR handlar om hur vi får eleverna intresserade och lärande kring det innehåll vi väljer tillsammans. Jag tror inte alls att läroplanen måste bli en tvångströja för läraryrket. Jag tror att vi kan utveckla mängder av undervisarHUR genom att omsätta och utveckla det som står i Lgr 11 och skollagen.
Vi är närmast de barn och unga som växer upp och vi kan genom vår profession värna det växande vi får ta del av dagligen. Barnkonventionen borde sitta i ryggraden och ge oss vägledning.
Om läraryrket polerar fram den inre kärnan av vilja att vara där barnen är, lära dem för att de ska få lära sig och värna den närheten med ansvar, nyfikenhet och allvar så är det svårt för eleverna att förstå värdet av undervisningarna och skolan. Det börjar där läraren och eleverna möts. Det börjar kring något att lära. Därför ska vi utveckla mer lärande fokus snarare än att fostra till tystnad. Lärande är omtumlande. Skolan är en sådan plats. När man lär sig händer saker och ting. HUR det blir lärande kan läraryrket berätta om. Vi är där då det sker!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
