Detta är en mycket enkel skiss över hur samtalen kan se ut som bidrar, utvecklar och skapar samspel mellan texter.
Jag diskuterade en gång en matematiktext med mina elever. De fick berätta hur många möten den texten bidrog med till andra texter. Det var en intressant lektion då mångfalden av läsplatser uppenbarade sig. Jag fick därmed syn på vad eleverna läste och hur de kopplade samman sin läsnings innehåll med det jag hade i undervisningen.
Textrörlighet är att röra sig mellan texter, koppla dem samman, förstå hur olika författare beskriver samma sak, eller liknande saker. Textrörligheten handlar om att skapa tänkande och argumenterande, mångfald och källkritik.
Vid ett textsamtal berättade en elev om Kalle Anka och Gröngölingsklubben. Där hade eleven lärt sig hjärt-och lungräddning. Då jag tänkte i textrörlighet, vilket också innebär att eleven är text (!), lät jag eleven åskådliggöra sina kunskaper för klassen. Vi lärde oss om hur man räddar varandra och kunde också jämföra texters förmåga och möjlighet att bidra till vårt lärande. Vi jämförde också själva formuleringarna och vilken text som kunde anses vara den källa som bäst hjälpte oss och som hade mest stöd i exempelvis läkarkonsten.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
