Alla andra lärare hade glömt bort vad intresse för eleven kan göra för betyget. Att ställa sig nyfiket frågande; Vem är du? till sig själv innan beslutar sig för att göra eleven till en buse, till en ointresserad skolelev med enorma brister. Att en endaste lärare vände på alla pedagogiska möjligheter och slutligen fann eleven där eleven befann sig. Därifrån kunde ett lärande ta vid, och efter långt mödosamt arbete kunde eleven prestera ett välförtjänt MVG. Dessvärre misstrodde övriga lärare lärarens förmåga att bedöma och bedömde att läraren säkert inte var tillräckligt kompetent. Som tur var hade läraren dokumenterat allt det som elevens utveckling hade givit. Så kan det gå för en lärare som lyckas med en elev ingen annan lärare lyckas med. Jag har ett förslag:
Istället för att misstänkliggöra den lärare som lyckades nå eleven och lyfta denne in i det som läroplan önskar för varje lärande gå och fråga – Hur gjorde du? Berätta!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Betygsinflationen och kopplingar mellan antal sökanden och rykten om där är de lätt att få höga betyg, detta på en dåligt fungerande skolmarknad där det är yta som avgör allt för ofta.
Tyvärr jag använder inte MVG som något som inspirerar mig till att lära av den läraren men kan bli imponerad av själva kunskapstillväxten hos eleven. Då blir elevens lärande också mer konkret och är lättare att komma fram till vad man bör lära sig av. Är det en ny metod för grupparbete som skapar en högre kompetens kring laborationer? Konkret och möjligt att göra liknande.
Det är så jag vill bli förstådd. Om en lärare lyckas så bör diskussionen vara att ta del av elevens lärande och det kollegialt. Det kan finnas vägar som man ännu inte prövat. Jag förstår inte ditt svar om jag ska vara ärlig. Det är alltid lärandet och skillnaderna i elevens lärande som ska diskuteras, varför och hur. Misstroende och jantelag tycker inte jag hör hemma runt elevernas lärande. A-M